5-minuters medtoden

Jorå, där är vi nu! För ett tag sedan så somnade Stella ganska fort och lätt i sin säng om kvällarna, TILLS hon började vända sig till mage, hon la sig nämligen inte och sov så då utan hon stod på knäna och flamsa runt istället. Detta ledde till att hon oftare och oftare fick somna bredvid mig eller sin pappa i vår säng, för då gick det så fort och smidigt tyckte vi, sen lyfte vi över henne i sin egen säng. Detta har dock lett till att hon vaknat oftare på natten och kan inte somna om om hon inte får ligga och pilla mig i ansiktet, typ.
Jag slutade dessutom nattamma för snart 2 veckor sen (ammar typ 1 gång om dagen nu), hon har fortsatt vakna de tider hon brukade äta men har inte brytt sig alls om att hon inte fått nån mat utan nöjt sig med ansiktspill på mig och nappen.
Men som sagt, nätterna har varit lite väl mycket vakna och natten till igår brakade helvetet lös kl 00, då började hon skrika och skrek i 2 (!!!!!) timmar tills hon somnade om, vaknade igen 5.30, glad som vanligt! För er som inte känner Stella så är en skrikig Stella inte speciellt vanligt, hon är väldigt glad! Givetvis trodde vi ju att hon hade ont någonstans och gissade lite på att det kan vara tänder på gång... Dock märktes inget på henne på dagen sen. Men i detta bestämde iaf jag och hennes pappa att vi måste göra något åt våra nätter, eftersom även Stella är helt sänkt efter frukosten och ibland sover 3 timmar för att ta igen sin förlorade nattsömn.
Igår började vi därför med 5-minuters metoden, något jag egentligen har varit emot hela tiden, "aldrig att Stella ska få skrika sig till sömns"
Jag har ändrat mig! Så igår gick jag in och la henne, sa god natt och puss och sånt och gick ut igen, lämnade dörren på glänt så som de sagt att man ska göra. Sen gick jag in var femte minut tills hon somnade, tog ungefär 20 min innan hon somnade, lite ledsen var hon allt, eller correction - hon var förbannad, haha, men det gjorde inte ont i mammahjärtat.
Natten har därefter gått ganska bra, hon har småvaknat lite men somnat om fort. TILLS... 4.15, då minsann vaknade unga fröken och tyckte vi skulle gå upp, no way tyckte jag och körde 5-minuters metoden, i 1,5 timme!!!!!!!!!!! Tålamod är en dygd, som jag saknar, haha, men har vi bestämt att vi ska göra detta så måste man ju vara konsekvent. Nu sover hon som en stock iaf, får se hur länge det varar, nästa gång hon vaknar är det dags att gå upp och börja dagen :) mer utvärdering om detta kommer :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0