Tiden går så fort

Sitter just nu och ammar och tanken slog mig att hon verkligen växer så det knakar...
Det är nästan läskigt! För jag minns fortfarande förlossningen och första dygnet med henne, då var hon ju en skrynklig liten plutt som var totalt hjälplös och undrade förmodligen vart hon hamnat, nu börjar hon bli en liten människa, med en otrolig vilja och med mer och mer tydliga drag från mig och Alex. Hon är dessutom en rolig liten prick, tror det kommer bli mycket hyss när hon kan ta sig fram ;)
Kärleken till henne är större än allt, jag gråter fortfarande ibland för att hon är så fin...
Underbara lilla prinsessa, på första bilden är hon några timmar gammal och den andra är från häromdagen, det har hänt lite kan man säga ;)

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0