Saknad...

Idag saknar jag det mesta... Jag saknar att kunna rida ordentligt, jag saknar min kille som åkt till Barcelona, jag saknar mina föräldrar och mina syskon.
Dock: Jag kommer snart att kunna rida ordentligt igen, bara en tidsfråga, har lyckats skritta lite och idag faktiskt också travat, trots att det gjorde lite ont. På lördag kommer min kille hem igen. Imorgon kommer min ena syster och hälsar på och på fredag ska jag åka till mina föräldrar. Så det mesta är löst inom några dagar. Dock saknar jag min andra syster och min lillebror, men man kan inte få allt har jag hört!
Saknar att hopptävla! Men jag kommer nog ut nåt snart, maj kanske! =)
Idag var jag och en kompis ute och åkte lite, jag sålde guld, fick 1900:- Bra skit, det låg ändå bara och skräpa! Sen blev det Ikea och sen Hööks. På Ikea blev det en tvättställning, en hängare för dörrar, servetter, badrumsmatta, plastgrejer som man gör isglass i (jag vet att det är omoget men jag älskar isglass och nu kan jag göra vilka smaker jag vill när jag vill) och två färgglada kuddar till soffan. Roligt! Gick på 267:-, det är ju nästan gratis! =D
På Hööks blev det skor till Tryggve och en hovkrats, den är grym!! Plus stövelstumpor, de är ju så groteskt sköna!
Nu ligger jag i sängen och ska sova, eller ja, försöka iaf! Konstigt utan min kille...
Jag är ju mellan två jobb nu och därmed ledig denna vecka, skönt, med tanke på benet. På måndag är det dock allvar igen, ska bli så kul!
För övrigt får jag tillbaka min duktiga medryttare Marianne, ska bli sååå roligt och hon är så hjärtligt välkommen tillbaka! Hon red Tryggve igår i paddocken, han va superfin!!!!! Så alla va nöjda, hon, jag och tryggve! =)

Operationen avklarad!

Nu ligger jag här hemma och har det lite trist fakstiskt... försöker sysselsätta mig med lite diverse saker, hänga tvätt, vika tvätt osv... Diska står väl näst på schemat.
Igår tog jag alltså bort åderbråck på smalbenet, vanligtvis får man inte åderbråck när man är ung, men jag fick det i 20-års åldern när jag jobbade som servitris och gick i fel skor. I höstas började jag få ont av det här och gick därför till doktorn, som remitterade mig till en kirurg, som i sin tur konstaterade att jag skulle få ta bort det.
Så igår var dagen d. Jag fick ligga på mage och fick en spruta så man blir lite trött, det gjorde inte ont, men jag kände allt de gjorde. När det va klart så lindades det med dubbla bandage och jag fick ligga med benet högt i 4 timmar, 1,5 av dessa sova jag. Sen fick jag resa mig för att åka hem, när jag skulle tråckla på mig skorna så känner jag bara att något känns konstigt, tar tag i byxbenet som är alldeles fullt i blod, det forsar alltså blod ur såren, genom alla bandage och allt. Vänder in igen och tittar på sjuksyrran och säger lite försiktigt, "det blöder ganska mycket tror jag" Varpå hon skriker (!) "skynda dig in i rummet igen och lägg upp benet"
Så jag hoppar in igen, en annan sjuksyrra typ slänger upp mig på britsen och drar av mig byxorna. Vid det här laget hade jag hunnit bli så rädd att jag ligger och störtbölar! Tårarna sprutade!
Men så kom andra sjuksyrran in igen, hon som skrek, och så va hon helt lugn, började dra av alla lindor och sa att det va helt normalt att det ibland kommer blod, men att man ska lägga sig för att få stopp på det. Så det vara bara att linda om alltihopa och när jag va klar med det så kom min kille och hämtade mig.
Resten av dagen spenderades i soffan med benet i högläge. Min älskling servade mig med mat och fruktsallad och allt annat jag kunde tänkas vilja ha! Han är så bra! <3
Jag trodde ju att jag skulle kunna åka till Tryggve idag, men ack nej, det gör lite för ont för det! Snälla J tar hand om honom! Igår när det blåste storm hade Tryggve och Tic Tac brallat järnet i hagen, haha, jag hade också velat se! =) Jag saknar honom redan galet mycket, Tryggve, min solstråle!
Här är bilden när min kille snackar med Håkan och jag står bakom och tar kort, hahahaha! Min kille är han i randigt, inte han som ser helt nerknarkad ut brevid Håkan! ;)

2 år med Tryggve

Idag har jag ägt Tryggve i exakt 2 år!
På ett sätt känns det som att tiden har gått fort, på ett annat känns det som att han alltid funnits med mig!
Tryggve Gul, du är den bästa! <3


RSS 2.0